Åstorps Historia

Åstorps historia

Redan på 1100-talet fanns namnet Biernekulde men det har troligen funnits mycket längre tillbaka än så. Namnet betyder Björnars kullar, dvs där Björnarna har sin boplats. Namnet Bierne är ett gammalt nordiskt namn. Björnekulla Klint (’berg med branta väggar') var en bra samlingsplats och gammal hednisk offerplats och när kristendomen kom till Skåne så byggde man en kyrka där som fick namnet Biernekulle. Det område som människorna runt om kyrkan vallfärdades ifrån kom att kallas Biernekuldes sökia, som senare kom att kallas Biernekulde socken. Det ändrades senare till Björnekulla socken när Skåne blev svenskt. När hedendomen gick över till kristendom uppkom ordet torp som betyder nybygge. Det kan tänkas att en frigiven träl med sin familj bosatte sig där västergård ligger idag. På en karta från 1710 är denna gård betecknad med namnet Åstorp och de runtomkring liggande gårdarna med Åstorps by. 1875 när järnvägen byggdes mellan Helsingborg och Hässleholm kom stationen inte att gå genom byn utan gick en bit närmare åsen, men stationsnamnet blev Åstorp. Ett samhälle byggdes upp kring stationen som senare blev Åstorp municipalsamhälle. 1946 den 1 januari blev Björnekulla socken en köping(det gamla ordet för kommun) och man bestämde att namnet skulle vara Åstorp. Församlingen fick dock behålla namnet Björnekulla. 1958 togs Västra Broby med i Kommunen. Åstorps kommun har tre församlingar nämligen Västra Broby, Björnekulla och Kvidinge. Namnet Broby är uppdelad av orden bro som betyder anlagd väg eller vägbyggnad och ordet by. Kvidinge kommer troligen från forndanska ordet kvith som betyder mage.

Kyrkorna i Åstorps kommun

Det är inte fastställt när de första kyrkorna byggdes i Åstorps kommun. Man vet dock att många av de äldsta kyrkorna i vår närområde byggdes i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet. De byggdes med hjälp av Herrevadskloster vid nuvarande Ljungbyhed. Förmodligen blev de första kyrkorna runt Björne kulla byggda då. Den senaste kyrkan i Björnekulla stod färdig 1889. Den är en korskyrka. Stilen är nygotisk eller spetsbågestil. Tornet är 53 cm högt och krönes av en tupp, som är symbolen för vaksamhet.

Skolan

1842 var året då en kunglig förordning utsändes dvs en skolstadga som berättade hur undervisningen skulle gå till i hela landet. Vad man hade bestämt var att det skulle finnas minst en skola med en godkänd lärare i alla socknar och städer. Skolan skulle helst vara fast. Tidigare hade undervisningen skötts på olika sätt. På den tiden var det vanligt att man anställde en lärare som undervisade några månader om året, då i främst läsning, skrivning, räkning samt kristendomskunskap, biblisk historia och kyrkosång. Man brukade hyra ett rum i någon bondgård som användes som skolsal och då samlades barn som bodde i de närmsta byarna. Efter några månader i taget flyttade man runt skolan i de olika byarna för att det skulle bli rättvist med avstånden. Det kallades flyttskola eller kringgångsskola. Det första skolhuset i Åstorp uppfördes 1815 vid Piongatan. Huset delades upp i fattighus, skola och senare också kostall. I V Broby byggdes det första skolhuset 1817 och Kvidinge fick sitt första skolhus 1847.

Gästgivaregården

Där vägarna mötes mellan Helsingborg, Kristianstad och Stockholm låg Åstorp by som hade ett gästgivargård och en skjutsstation. Ut med de större vägarna brukade det ligga gästgivargårdar med cirka 2 mils avstånd. Gästgivaren var skyldig att stå till tjänst med logi, och att servera mat och dryck samt att hålla ett visst antal hästar. Diligenserna som medförde resande bytte sina trötta hästar mot utvilade på skjutsstationen. Om gästgivaren hade ont om hästar var bönderna i närheten tvungna att hålla med hästar. Åstorp var tidigt en trafikknutpunkt och när järnvägen byggdes vid 1800-talets slut blev trafiken ännu livligare. 1875 öppnades järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm. På grund av järnvägen var det lättare att transportera varor och Åstorp blev en viktig handelsplats med affärer, banker och postkontor. Flera järnvägslinjer anslöts senare till Åstorps station. Landskrona- Ängelholm 1876, Åstorp- Mölle 1883, Västkustbanan(Malmö-Göteborg) 1886, Skåne- Smålands järnväg(Åstorp-Värnamo) 1894.

Krukmakeri

Vid Rönneås stränder fanns blålera, och på Söderåsen växte skog därför var Kvidinge en lämplig plats för krukmakerier. Lerkärlen brändes för att bli hållbara och till det behövdes det ved till ungarna. Nils Petter var den förste krukmakaren i Kvidinge. Tegelbruket Typen av hus som byggdes i Skåne var ofta korsvirke, de byggdes av stommar och stockar och där emellan flätade man med ris och så smetade sedan lera över. Det kallas klinneväggar och de var inte så hållbara när det regnade. Man kom på att det blev bättre om man ersatte riset och leran med tegel. Det var då Åstorps äldsta tegelbruk kom till. Det var tre bondpojkar från ön Fyn som reste till Åstorps by och köpte en egendom som hette Täckarehus som var en enda mäktig lerbacke. De byggde tegelugn och torklador och 1873 var bruket igång. 1886 köptes tegelbruket av Olof Assarsson. Han kom att vara verksam som brukspatron ända till sin död 1927. Det var lätt att sälja brukets produkter under den tiden på grund av att det var många tegelbyggnader som uppfördes samt att till täckdikningen av åkrar behövdes dräneringsrör. Verksamheten fortsatte till 1930 då leran tog slut. Det har funnits tre andra tegelbruk i Åstorps kommun nämligen Grytevad, Sönnarslöv och Hyllinge.

Gruvorna i Hyllinge och Nyvång

Berget vid Nyvång har med gruvorna att göra. Vanligen bryts kol under jord men under 1500-talet bröt man kol i Helsingborg strax under markytan. Med tiden fann man kol runt om i nordvästra Skåne. Man började också att gå djupare ner i jorden för att hitta kol. Man fann kol på olika djup i djupa sammanhängane block så kallade flötser. En kolflöts runt Åstorpstrakten är mellan 35 och 80 cm tjock. I Åstorp kommun blev det allvar av kolbrytningen 1897 då man grävde ner till kolflötserna i Hyllinge. 1911 var man även fullt verksam i Nyvång. Det schaktet fick namnet Carl Cervin efter en av de ledande i företagets styrelse. Det behövdes mycket för att få fram ett schakt. Vatten måste hela tiden pumpas upp från gruvan. Det byggdes gruvhiss, maksinhus, kraftverk, smedja, kontor och andra lokaler runt gruvorna. Många arbetare blev anställda. Man bodde oftast nära sin arbetsplats på den tiden och i och med det växte det upp två nya samhällen. Hyllinge och Nyvång. I Hyllinge byggdes 60 egna hem och 26 arbetsbostäder. I Nyvång uppfördes 225 bostadslägenheter. Gruvarbetet var hårt, farligt, trångt, och vått och ibland kunde en arbetare stå i vatten hela dagen. Det var bara de med god hälsa som klarade av jobbet. Trots att det var så påfrestande trivdes de flesta med sitt arbete eftersom det var ett fritt och självständigt arbete med god kamratskap. Det kan vara svårt att få grepp om hur stor utbredning gruvorna hade under jorden. I Nyvång var ytan 1380 hektar och det var den största gruvan till ytan i Sverige. De var så stor i yta att de till slut stod i förbindelse med varandra. Nyvång, Gunnarstorp, Hyllinge och Bjuv. Totalt togs det upp 10 miljoner ton i Nyvång. 8 miljoner ton kol och 2 miljoner ton hamnade i berghögen. I Hyllinge slutade man bryt kol 1927 och i Nyvång 1966. Kolen användes till att värma upp de flesta husen med. Skånsk kol eldades också i ångloken fram till 1950.